Høst & Vinter 25/26
Hjemlengsel
Allerede de gamle grekerne ... Ordet hjemlengsel stammer fra den opprinnelige betydningen av nostalgi (gresk nostos 'hjemkomst' og algos 'smerte'). Så tidlig som i Homers Odysseen brukes ordet for å beskrive følelsen av en spesiell slags smertefull lengsel.
Tekstene som inngår er inspirert av det svenske diktet Omkring tiggarn från Luossa skrevet av Dan Andersson i 1917, nå bearbeidet av ChatGPT. Originaldiktet er offentlig eiendom. De inkluderte diktene er en moderne parafrase og ikke et direkte sitat.
Bildene i katalogen er tatt ved bygdemuseet Åsgårdarna i Säter, Dalarna. Vi takker Kurt Fosselius for tilliten og for at han lot oss besøke disse vakre, historiske husene.
Det är något bortom bergen,
bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor,
bakom heta hjärtat mitt.
Hör du något gå och viska
i det stilla sakta suset?
Det är något som blir tystat
och som icke kan bli sagt.
Det är något som mig söker
– i det sökta aldrig funnet –
det är något som mig leker
– i mitt hjärta, dolt och hett.
Det är något jag vill äga
utan att det kan förvärvas,
det är något jag vill säga
men som inte blir medgett.
Det är något jag vill ge dig
som blott livet kan förlora,
det är något jag vill kalla
påvars svar jag aldrig får.
Det är något som ska döda,
det är något som ska bliva,
det är något i min själ som
ropar efter världsallt svar.
Det är något som är bortom
alla himlar, alla stjärnor,
det är något bakom detta,
bakom det vi kallar vårt.
Det är något inom oss som
är oss fjärran likt en fågel,
det är något bakom tingen,
något bortom dem vi når.
Hjemlengsel
Hjem er ikke alltid der vi begynte, men der vi tillater oss å hvile. Et sted som ikke måles i mil, men i åndedrag som får brystet til å mykne. Det er der blikket ikke trenger å vokte, der hjertet kan slå uten å gjemme seg.
Å puste uten hastverk, å møte speilet uten krav, å føle at hvert steg bærer oss nærmere oss selv. Hjem er når ensomheten ikke lenger føles som tomhet, men som en stille favn.
En dag innser vi at lengselen etter hjem aldri var en retning – den var en bevegelse innover. Og da, midt i stillheten, hører vi den varme, trygge stemmen som sier:
“Du er hjemme nå.”