-
-
Herbst & Winter 24-25
- Spår i snön (Spuren im Schnee)
Diese Sammlung ist etwas ganz Besonderes. Wilder und schöner, voller Drama und Spannung. Als Weigerung, sich von der Kälte unterdrücken zu lassen, die um die Ecke wartet. Ein Leuchtturmwärter für Leben und Wärme. Fasziniert von den Jahreszeiten und ihrer Bedeutung für das Leben und das Wohnen lassen wir uns weiterhin von der schwedischen Geschichte herausfordern und inspirieren.
Spuren im Schnee ist als gedruckter Katalog erhältlich. Die Texte sind Auszüge aus August Strindbergs Buch „Hemsöborna“ von 1887.
Um eine digitale Version des Katalogs zu durchsuchen, können Sie auf den folgenden Link klicken:
Digitaler Katalog
.
Die Innenbilder wurden bei Munthes Hildasholm in Leksand fotografiert. Das Haus aus dem Jahr 1910 ist das Hochzeitsgeschenk des Arztes und Schriftstellers Axel Munthe an seine Frau Hilda Pennington Mellor. Die Inneneinrichtung aus dem Leben der Familie im Haus ist gut erhalten. Das Gebiet von Hildasholm besteht außerdem aus einem großen Naturpark, der aus vierzehn verschiedenen Gartenzimmern besteht, die sich alle in ihrer Gestaltung unterscheiden. Im Sommer ist der Bauernhof für Besucher geöffnet, die entweder auf eigene Faust durch den Garten schlendern und das Café besuchen oder an einer Führung durch das Haus teilnehmen können. Jeden Sommer stellen auch zahlreiche Künstler ihre Werke aus. Ein einzigartiges Reiseziel für alle in Dalarna.
-
-
Neue Stile
Im Herbst und Winter 24–25 können wir nicht genug von Rüschen und Schichten über Schichten bekommen. Je mehr desto besser. Hier werden Klassiker geboren. Jass ist ein figurbetontes Oberteil mit schmaler Rüsche an Ärmeln und Ausschnitt. Passt alles! Die lange Weste Visan, wir wussten nicht, wie sehr wir uns danach sehnten. Wie viele Schichten können wir darin unterbringen? Dann haben wir natürlich das Kant-Kleid. Doppelte Rüschen unten und an den Ärmeln! Hier in Kombination mit dem Rock Noras. Die Kleidungsstücke sind so konzipiert, dass sie kombiniert und gemeinsam verwendet werden können. Gemeinsam Form und Stil schaffen.
-
Jass
-
Visan
-
Krams
-
Kurre
-
Tappan
-
Kant
-
Nogge
-
Es gibt auch Neuigkeiten für diejenigen, die sich etwas eingefroren fühlen. Beispiele hierfür sind die neue Rista-Jacke mit runden Formen, schrägen Knöpfen und schönem Kragen. Sam ist das neue lange Strickkleid dieser Saison. Ein ähnliches Shirt gibt es auch in der kürzeren Variante Silo. Neu unter den Accessoires ist Sia. Ein großes Dreieckstuch mit gemustertem Rand. Die Strickaccessoires haben so viel mehr zu bieten als den offensichtlichen Einsatzbereich, dich draußen warm zu halten. So hübsch als zusätzlicher Schmuck zu haben. Trauen Sie sich mehr!
-
Rista
-
Sam
-
Sia
-
Det blåste vasst ute, men hon ville inte vända om och ta på sig något, eftersom det bara var ett stenkast att gå. Halt var det på backknallarne och snön småyrde som mjöldamm, men hon kom raskt nog upp till lagården, gick strax in i fjöset, där det var varmt. Där ställde hon sig att lyssna och hörde, att någon viskade inne i fårfållan. I det svaga månskenet, som föll in genom spindelvävar och höboss på rutorna, såg hon korna vända sina huvuden bakåt och titta på henne med stora, i mörkret grönt lysande ögon. Pallen stod där och stävan också. Men det var inte det hon ville se, det var något annat, något hon för all världen aldrig ville ha sett ...
-
-
-
-
-
Två par skodon, ett mindre och ett större hade lämnat spår efter sig i snön, och de voro blåa i skuggorna, och de ledde bort till hagledet, som var avlyftat. Hon följde efter, som om hon dragits på släp av någon, och spåren lågo efter marken som en stolpkätting, vid vilken hon var angjord och som nu hivades från ett osynligt ställe inne i hagen.
...
Allt längre och längre bar det av inåt skogen, där tjädern flög upp från sin nattkvist och skrämde henne, ut över kärr, där tuvorna gungade, – över gärdesgårdar, som
knakade, när hon skulle sätta över.
Två och två gingo spåren, de ena små, de andra stora, sida vid sida, ibland trampande i varandra, om varandra, som om de dansat; över stubbåker, där snön blåst av, över stenrös och diken, gärdselhögar och vindfällen.
-
-
...
Hon visste inte, hur länge hon gick, men hon frös om huvudet och var valhänt, stack de magra, röda händerna under kjolen och blåste i dem emellanåt. Hon ville vända om, men det var för sent och hon kunde ha lika långt tillbaka som att gå rakt fram. Framåt gick det därför genom en aspdunge, vars kvarsittande löv dallrade och
skälvde, som om de frusit i nordanvinden; och så kom hon till en stätta. Månskenet föll klart och skarpt, så att hon tydligt kunde se, att de suttit där. Hon märkte
intrycket av Claras kjol, av koftan med fårskinnsbrämet. Det var här således! Här!
Hon darrade i knävecken, frös som om blodet blivit is, brann som om det varit kokt vatten i ådrorna. Och hon satte sig utmattad ner på stättan, grät, skrek, lugnade plötsligt av, steg upp och gick över.
...
-
-
-
-
...
På andra sidan låg viken blank, svart, och rätt över såg hon ljusen i stugan och ett ljus uppe vid lagården. Vinden blåste skarpt och kändes gå mitt igenom ryggen, slet i hårtestarne och isade näsborrarne; halvspringande kom hon ner på isen, åkte ut på den gungande skivan, hörde den torkade vassen susa om öronen, knäckas under fötterna, och hon slog ikull på en infrusen vakare; reste sig och sprang igen, ... Hon kände kylan stiga uppåt benen, men hon vågade inte skrika för att inte någon skulle komma och fråga henne var hon varit. Hostande, som om bröstet ville spräckas, släpade hon sig upp ur vaken, smög sig upp för backen, gick rätt in i stugan till sängen, lade sig ner och bad Lotten göra eld i spisen och sätta på en panna fläderte; och där blev hon liggande.
...
