-
-
Herbst & Winter 24-25
- Spår i snön (Spuren im Schnee)
Diese Sammlung ist etwas ganz Besonderes. Wilder und schöner, voller Drama und Spannung. Als Weigerung, sich von der Kälte unterdrücken zu lassen, die um die Ecke wartet. Ein Leuchtturmwärter für Leben und Wärme. Fasziniert von den Jahreszeiten und ihrer Bedeutung für das Leben und das Wohnen lassen wir uns weiterhin von der schwedischen Geschichte herausfordern und inspirieren.
Spuren im Schnee ist als gedruckter Katalog erhältlich. Die Texte sind Auszüge aus August Strindbergs Buch „Hemsöborna“ von 1887.
Um eine digitale Version des Katalogs zu durchsuchen, können Sie auf den folgenden Link klicken:
Digitaler Katalog
.
Die Innenbilder wurden bei Munthes Hildasholm in Leksand fotografiert. Das Haus aus dem Jahr 1910 ist das Hochzeitsgeschenk des Arztes und Schriftstellers Axel Munthe an seine Frau Hilda Pennington Mellor. Die Inneneinrichtung aus dem Leben der Familie im Haus ist gut erhalten. Das Gebiet von Hildasholm besteht außerdem aus einem großen Naturpark, der aus vierzehn verschiedenen Gartenzimmern besteht, die sich alle in ihrer Gestaltung unterscheiden. Im Sommer ist der Bauernhof für Besucher geöffnet, die entweder auf eigene Faust durch den Garten schlendern und das Café besuchen oder an einer Führung durch das Haus teilnehmen können. Jeden Sommer stellen auch zahlreiche Künstler ihre Werke aus. Ein einzigartiges Reiseziel für alle in Dalarna.
-
-
neue Stile und Farben
Zu den neuen Stoffen für Herbst & Winter 24-25 gehört natürlich auch die Blume, dieses Jahr ein farbenfrohes Rot. Lebhaft, verspielt und absolut lieblich. Der Druck wird durch einen kleinen karierten Stoff in Schwarz und Weiß wunderbar ergänzt. Ein echter Klassiker! Genauso schön mit Rüschen wie ein maßgeschneiderter Blazer. Auch die Leinenstoffe werden durch einen neuen Gelbton ergänzt.
Alle Leinenmaterialien bestehen zu 100 % aus Leinen, werden in Europa produziert, bedruckt und die Kleidungsstücke anschließend auch genäht.
-
kariertes Leinen AW24-25
-
Blume AW24-25
-
gelbes Leinen AW24-25
-
Für die etwas festlicheren Anlässe, die in den Wintermonaten stattfinden, umfasst die Kollektion eine Linie von Kleidungsstücken aus Bio-Baumwolle. Der gestreifte Stoff in Schwarz und Beige hat einen schönen Glanz und ein luxuriöses Aussehen. Hier finden wir auch mehrere neue Stile.
Der Stoff besteht zu 100 % aus Bio-Baumwolle.
-
Für diejenigen, die es etwas warmer haben möchten, gibt es natürlich Wollmäntel in mehreren Varianten und Längen. Rista ist eine Neuheit, die mit ihren runden Formen und schrägen Knopfleisten ein gutes Zeichen für den Herbst ist. Eine kürzere Jacke, die das Sortiment schön ergänzt. Sam ist das neue lange Wollkleid. Das kürzere Silo-Shirt ist ebenfalls im gleichen Stil erhältlich. Unter den Accessoires finden wir einen dreieckigen Schal aus gestrickter Merinowolle. Schöne Details und garantiert warmer Hals. Rose ist ein Klassiker unter den Mänteln, aber neu in diesem Jahr ist die tiefblaue Farbe, von der wir nicht genug bekommen können. Wow!
-
...
Det blåste vasst ute, men hon ville inte vända om och ta på sig något, eftersom det bara var ett stenkast att gå. Halt var det på backknallarne och snön småyrde som mjöldamm, men hon kom raskt nog upp till lagården, gick strax in i fjöset, där det var varmt. Där ställde hon sig att lyssna och hörde, att någon viskade inne i fårfållan. I det svaga månskenet, som föll in genom spindelvävar och höboss på rutorna, såg hon korna vända sina huvuden bakåt och titta på henne med stora, i mörkret grönt lysande ögon. Pallen stod där och stävan också. Men det var inte det hon ville se, det var något annat, något hon för all världen aldrig ville ha sett ...
-
-
-
-
-
...
Två par skodon, ett mindre och ett större hade lämnat spår efter sig i snön, och de voro blåa i skuggorna, och de ledde bort till hagledet, som var avlyftat. Hon följde efter, som om hon dragits på släp av någon, och spåren lågo efter marken som en stolpkätting, vid vilken hon var angjord och som nu hivades från ett osynligt ställe inne i hagen.
...
Allt längre och längre bar det av inåt skogen, där tjädern flög upp från sin nattkvist och skrämde henne, ut över kärr, där tuvorna gungade, – över gärdesgårdar, som knakade, när hon skulle sätta över.
Två och två gingo spåren, de ena små, de andra stora, sida vid sida, ibland trampande i varandra, om varandra, som om de dansat; över stubbåker, där snön blåst av, över stenrös och diken, gärdselhögar och vindfällen.
...
-
...
Hon visste inte, hur länge hon gick, men hon frös om huvudet och var valhänt, stack de magra, röda händerna under kjolen och blåste i dem emellanåt. Hon ville vända om, men det var för sent och hon kunde ha lika långt tillbaka som att gå rakt fram. Framåt gick det därför genom en aspdunge, vars kvarsittande löv dallrade och skälvde, som om de frusit i nordanvinden; och så kom hon till en stätta. Månskenet föll klart och skarpt, så att hon tydligt kunde se, att de suttit där. Hon märkte intrycket av Claras kjol, av koftan med fårskinnsbrämet. Det var här således! Här!
Hon darrade i knävecken, frös som om blodet blivit is, brann som om det varit kokt vatten i ådrorna. Och hon satte sig utmattad ner på stättan, grät, skrek, lugnade plötsligt av, steg upp och gick över.
...
-
-
-
-
-
...
På andra sidan låg viken blank, svart, och rätt över såg hon ljusen i stugan och ett ljus uppe vid lagården. Vinden blåste skarpt och kändes gå mitt igenom ryggen, slet i hårtestarne och isade näsborrarne; halvspringande kom hon ner på isen, åkte ut på den gungande skivan, hörde den torkade vassen susa om öronen, knäckas under fötterna, och hon slog ikull på en infrusen vakare; reste sig och sprang igen, ... Hon kände kylan stiga uppåt benen, men hon vågade inte skrika för att inte någon skulle komma och fråga henne var hon varit. Hostande, som om bröstet ville spräckas, släpade hon sig upp ur vaken, smög sig upp för backen, gick rätt in i stugan till sängen, lade sig ner och bad Lotten göra eld i spisen och sätta på en panna fläderte; och där blev hon liggande.
...
