Herbst & Winter 25/26
Heimweh
Schon die alten Griechen ... Das Wort Heimweh leitet sich von der ursprünglichen Bedeutung von Nostalgie ab (Griechisch nostos 'Heimkehr' und algos 'Schmerz'. Schon in Homers Odyssee wird das Wort verwendet um das Gefühl einer bestimmten Art schmerzhafter Sehnsucht zu beschreiben.
Die Texte sind inspiriert vom schwedischen Gedicht „Omkring tiggarn från Luossa “ von Dan Andersson aus dem Jahr 1917, das nun von ChatGPT adaptiert wurde. Das Originalgedicht ist gemeinfrei. Die enthaltenen Gedichte sind eine moderne Paraphrase und kein direktes Zitat.
Die Bilder im Katalog wurden im Heimatmuseum Åsgårdarna in Säter, Dalarna, aufgenommen. Wir danken Kurt Fosselius für sein Vertrauen und dafür, dass wir diese wunderschönen, historischen Häuser besichtigen durften.
Medienraster
Det är något bortom bergen,
bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor,
bakom heta hjärtat mitt.
Hör du något gå och viska
i det stilla sakta suset?
Det är något som blir tystat
och som icke kan bli sagt.
Det är något som mig söker
– i det sökta aldrig funnet –
det är något som mig leker
– i mitt hjärta, dolt och hett.
Det är något jag vill äga
utan att det kan förvärvas,
det är något jag vill säga
men som inte blir medgett.
Det är något jag vill ge dig
som blott livet kan förlora,
det är något jag vill kalla
påvars svar jag aldrig får.
Det är något som ska döda,
det är något som ska bliva,
det är något i min själ som
ropar efter världsallt svar.
Det är något som är bortom
alla himlar, alla stjärnor,
det är något bakom detta,
bakom det vi kallar vårt.
Det är något inom oss som
är oss fjärran likt en fågel,
det är något bakom tingen,
något bortom dem vi når.
Heimweh
Zuhause ist nicht immer der Ausgangspunkt, sondern der Ort, an dem wir uns zur Ruhe kommen. Ein Ort, der nicht in Meilen gemessen wird, sondern in Atemzügen, die die Brust entspannen. Dort muss der Blick nicht wachen, hier kann das Herz schlagen, ohne sich zu verstecken.
Ohne Eile atmen, ohne Ansprüche in den Spiegel schauen, spüren, dass jeder Schritt uns uns selbst näher bringt. Zuhause ist, wenn sich Einsamkeit nicht mehr wie Leere anfühlt, sondern wie eine stille Umarmung.
Eines Tages wird uns klar, dass Heimweh nie eine Richtung war – es war eine Bewegung nach innen. Und dann, mitten in der Stille, hören wir die warme, sichere Stimme, die sagt:
„Du bist jetzt zu Hause.“