• Höst & Vinter 24-25

    - Spår i snön

    Denna kollektion är något alldeles extra. Vildare och vackrare, fylld av dramatik och spänning. Som en vägran att kuvas av kylan som väntar runt hörnet. En fyrvakt för livet och värmen. Fängslade av årstiderna och deras innebörd för liv och leverne fortsätter vi utmanas och inspireras av den svenska historien.

    Spår i snön finns som tryckt katalog. Texterna är utdrag ur August Strindbergs bok "Hemsöborna" från 1887.

    För att bläddra i en digital version av katalogen, går det att klicka sig vidare via länken nedan:

    Digital katalog

    .

    Inomhusbilderna är fotograferade på Munthes Hildasholm i Leksand. Huset, från 1910, är läkaren och författaren Axel Munthes bröllopsgåva till sin fru Hilda Pennington Mellor. Interiören från familjens liv i huset är väl bevarad. Hildasholms område utgörs också av en stor naturpark bestående av fjorton olika trädgårdsrum, alla olika i sin utformning. På sommaren står gården öppen för besökare som kan välja att vandra kring på egen hand i trädgården och besöka ceféet, eller följa med på en guidad visning i huset. Varje sommar ställer också ett antal konstnärer ut sina verk. Ett unikt besöksmål för alla som befinner sig i Dalarna.

    Läs mer om: Munthes Hildasholm

  • Nya stilar

    Höst & vinter 24-25 får vi inte nog av volang och lager på lager. Ju mer desto bättre. Här kommer klassiker att födas. Jass är en figurnära topp med smal volang runt ärmar och halslinning. Passar till allt! Den långa västen Visan visste vi inte hur mycket vi längtat efter. Hur många lager kan vi få i den? Så har vi såklart klänningen Kant. Dubbla volanger nertill och dom ärmarna! Här i kombination med kjolen Noras. Plaggen är gjorda för att kombineras och användas tillsammans. För att skapa form och stil tillsammans.

  • Jass

  • Visan

  • Krams

  • Kurre

  • Tappan

  • Kant

  • Nogge

  • Några nyheter finns också för den som känner sig lite frusen. Exempel som syns här är den nya jackan Rista, med sina runda former, en sned knäppning och vacker krage. Sam är säsongens nya stickade långklänning. En liknande tröja finns även i kortare varianten Silo. Nytt bland accessoarer är Sia. En stor trekantssjal med mönstrad kant. De stickade accessoarerna har så mycket mer att tillföra än det självklara användningsområdet, att hålla dig varm utomhus. Så snygga att ha som extra smycke. Våga mer!

  • Rista

  • Sam

  • sia

  • Det blåste vasst ute, men hon ville inte vända om och ta på sig något, eftersom det bara var ett stenkast att gå. Halt var det på backknallarne och snön småyrde som mjöldamm, men hon kom raskt nog upp till lagården, gick strax in i fjöset, där det var varmt. Där ställde hon sig att lyssna och hörde, att någon viskade inne i fårfållan. I det svaga månskenet, som föll in genom spindelvävar och höboss på rutorna, såg hon korna vända sina huvuden bakåt och titta på henne med stora, i mörkret grönt lysande ögon. Pallen stod där och stävan också. Men det var inte det hon ville se, det var något annat, något hon för all världen aldrig ville ha sett ...

  • Två par skodon, ett mindre och ett större hade lämnat spår efter sig i snön, och de voro blåa i skuggorna, och de ledde bort till hagledet, som var avlyftat. Hon följde efter, som om hon dragits på släp av någon, och spåren lågo efter marken som en stolpkätting, vid vilken hon var angjord och som nu hivades från ett osynligt ställe inne i hagen.

    ...

    Allt längre och längre bar det av inåt skogen, där tjädern flög upp från sin nattkvist och skrämde henne, ut över kärr, där tuvorna gungade, – över gärdesgårdar, som 

    knakade, när hon skulle sätta över.

    Två och två gingo spåren, de ena små, de andra stora, sida vid sida, ibland trampande i varandra, om varandra, som om de dansat; över stubbåker, där snön blåst av, över stenrös och diken, gärdselhögar och vindfällen.

  • ...

    Hon visste inte, hur länge hon gick, men hon frös om huvudet och var valhänt, stack de magra, röda händerna under kjolen och blåste i dem emellanåt. Hon ville vända om, men det var för sent och hon kunde ha lika långt tillbaka som att gå rakt fram. Framåt gick det därför genom en aspdunge, vars kvarsittande löv dallrade och 

    skälvde, som om de frusit i nordanvinden; och så kom hon till en stätta. Månskenet föll klart och skarpt, så att hon tydligt kunde se, att de suttit där. Hon märkte 

    intrycket av Claras kjol, av koftan med fårskinnsbrämet. Det var här således! Här! 

    Hon darrade i knävecken, frös som om blodet blivit is, brann som om det varit kokt vatten i ådrorna. Och hon satte sig utmattad ner på stättan, grät, skrek, lugnade plötsligt av, steg upp och gick över.

    ...

  • ...

    På andra sidan låg viken blank, svart, och rätt över såg hon ljusen i stugan och ett ljus uppe vid lagården. Vinden blåste skarpt och kändes gå mitt igenom ryggen, slet i hårtestarne och isade näsborrarne; halvspringande kom hon ner på isen, åkte ut på den gungande skivan, hörde den torkade vassen susa om öronen, knäckas under fötterna, och hon slog ikull på en infrusen vakare; reste sig och sprang igen, ... Hon kände kylan stiga uppåt benen, men hon vågade inte skrika för att inte någon skulle komma och fråga henne var hon varit. Hostande, som om bröstet ville spräckas, släpade hon sig upp ur vaken, smög sig upp för backen, gick rätt in i stugan till sängen, lade sig ner och bad Lotten göra eld i spisen och sätta på en panna fläderte; och där blev hon liggande.

    ...