Autumn & Winter 25/26
Longing home
Already the ancient Greeks ... The expression longing home also known as homesickness derives from the original meaning of nostalgia (Greek nostos 'homecoming' and algos 'pain'. As early as Homer's Odyssey the word is used to describe the feeling of a particular kind of painful longing.
The texts included are inspired by the Swedish poem Omkring tiggarn från Luossa written by Dan Andersson in 1917, now adapted by ChatGPT. The original poem is public domain. The included poems are a modern paraphrase and not a direct quote.
Pictures in the catalog were taken at the Åsgårdarna local history museum in Säter, Dalarna. We thank Kurt Fosselius for his trust and for letting us visit these beautiful, historic houses.
Det är något bortom bergen,
bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor,
bakom heta hjärtat mitt.
Hör du något gå och viska
i det stilla sakta suset?
Det är något som blir tystat
och som icke kan bli sagt.
Det är något som mig söker
– i det sökta aldrig funnet –
det är något som mig leker
– i mitt hjärta, dolt och hett.
Det är något jag vill äga
utan att det kan förvärvas,
det är något jag vill säga
men som inte blir medgett.
Det är något jag vill ge dig
som blott livet kan förlora,
det är något jag vill kalla
påvars svar jag aldrig får.
Det är något som ska döda,
det är något som ska bliva,
det är något i min själ som
ropar efter världsallt svar.
Det är något som är bortom
alla himlar, alla stjärnor,
det är något bakom detta,
bakom det vi kallar vårt.
Det är något inom oss som
är oss fjärran likt en fågel,
det är något bakom tingen,
något bortom dem vi når.
Longing home
Home is not always where we started, but where we allow ourselves to rest. A place not measured in miles, but in breaths that soften the chest. It is where the gaze does not need to guard, where the heart can beat without hiding.
To breathe without haste, to face the mirror without demands, to feel that every step brings us closer to ourselves. Home is when loneliness no longer feels like emptiness, but like a quiet embrace.
One day we realize that longing home was never a direction – it was a movement inward. And then, in the midst of the silence, we hear the warm, safe voice that says:
“You are home now.”